Joråsåatteh. Då vet hela Västernorrland att jag försov mig imorse.
Arkivera under: nackdelar med att jobba med direktsänd radio.
Under ett fåtal sekunder var min dag fortfarande på rätt köl. Det var de fåtal sekunder då jag i lugn och ro förväxlade min ringsignal med larmet. Illusionen krossades då jag såg producent-Emils namn blinka på displayen. Svarade och bad om ursäkt att jag för fem minuter sen inte var där jag borde ha varit. Usch. Den usla skammen.
Senare under dagen hade vi besök på radion, en grupp pensionärer i skolklasstorlek. "Och här sitter morgonprogrammet" säger chefen och lotsar turisterna förbi vår kontorsö. En dam nickar åt mig och frågar om det är jag som är Elenor? Jag hälsar på alla och säger att jo, så äre. Hon ler vänligt och konstaterar att då var mig det inte gick så bra för i morse. Jag nickar med, och konstaterar att jomenvisst, så vare. Vi skrattar åt det allihop, jag och alla 56 000 lyssnare som plötsligt fått ansikten genom pensionärsgruppen.
Det är nog bra att kunna skratta åt eländet. Men förmodligen ännu bättre att ryggradsskämmas sådär ordentligt, så att man aldrig gör om det igen. Åtminståne i det här fallet.
Jag säger bara: handhavandefel väckarklocka. I framtiden kommer jag dubbeltrippelkolla att jag gjort rätt. Så om jag i framtiden verkar lite tvångsmässig vad gäller larmprylar vet ni varför.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar