Klockan 05:14 går bussen. Idag såg jag knappt när den kom för all dimma, plötsligt var den bara där. Hade bussen inte sett mig hade den nog stannat till ändå, vi är alltid samma personer som kliver på och stiger av på våra givna platser och tillfällen. Hon med luggen hoppar av på hållplatsen efter min. Vid nästa kliver han den där sportiga killen på. Vid navet kliver alla av utom jag och två till, som ska vidare längs samma linje. Den rödhåriga kliver på, hon med glasögon och han med pantburkarna. Och några till. Samma lika varje dag. Mönstret syns så väl eftersom vi är de enda som är igång den här tiden på dygnet. Jag kan garantera att alla vi känner igen varandra, även om vi inte hälsat.
Busschauffören är också alltid densamma. En äldre man med grått hår som alltid hälsar när man kliver ombord. Vissa har han lärt känna och dem småpratar han ofta med. Idag sa han hej med en sån där tilltalsblick och frågade om jag jobbade på radion? Jag svarade att jo, det är precis så det är. Han hade funderat tydligen, om det var på radion eller taxin jag jobbade eftersom jag hoppar av där uppe varje dag. Jag fick veta att han är pensionär och bara kör den här enda turen. Vi skrattade lite. Jag fick min bussbiljett och satte mig på samma säte som alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar