Japp, ämnet kom upp på lunchen än en gång. Det verkar vara oändligt intressant att prata om huruvida man äter djur eller inte. Jag gör det inte, och är därmed en av två på hela min arbetsplats som inte käkar djur. Alltså är vi spännande att prata matåsikter med, ty vi har fattat ett avvikande beslut. Tydligen går vi miste om så mycket, det får jag ofta höra. Idag lyftes bland annat godisfrågan.
- Men då äter väl du inget godis alls då?
Jag, som tycker att jag visst stoppar i mig en massa dumheter och lever en helt solklar livsstil som inte saknar något alls slätade över med ett rungande:
- Joooo, visst äter jag godis!
- Jaha, vad äter du då?
- Ja, alltså... eh... ja...
- Nötter?
- Ja! Nötter! Bra! Och ja... eh... mörk choklad och så... eh... jamen du vet.... eller... äh. Nä, jag äter väl inget godis då.
Jag äter popcorn. Chips (de utan skummjölkspulver, vilket är ett fåtal). Dricker vin. Äter mörk choklad. Nötter. Mariannegodis. Mumsar havreglass. Jag som helt glömt bort att man kan äta gelehallon tycker att åååh vad jag äter godis, åååh vad inget fattas mig. Det är inte ett dugg synd om mig. Jag missar inget. Kanske vinner jag till och med lite, för varje grej jag stoppar i mig är ett aktivt val. Inget slentrianätande av varmkorv från närmsta korvmoj (få saker provocerar mig så mycket som slentrianätande av varmkorv, och nej jag skämtar inte). Jag väljer alla gånger medvetet tuggande på bönbiffar. Nom nom. Och nä, jag är inte konstig, jag är bara ett annat slags normal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar