kalendern hänger löst

Jag är en såndär som bläddrar i varje kalender jag överhuvudtaget lyckas lägga händerna på, för att fatta ett noggrannt överlagt beslut i den ohyggligt viktiga frågan om vilken kalender som ska vara min följeslagare under nästkommande år. Det här är viktiga saker som icke skola förringas, ty kalendern ska ju sedan vara mig behjälplig under ett helt år. Det är 365 dagar det. Och då duger det inte att komma på dag tre att kalendern inte passar ens syften, då är det för sent. Då har jag för länge sen fyllt i årets alla viktiga dagar, och gjort den till min outbytbara följeslagare.

Men i år. Ack detta den nya tidens år. Sakta men säkert har den analoga livsstilen runnit av mig, och nu ligger en av dess grundstenar riktigt illa till. Inför detta årsskifte har jag nämligen inte spanat in en enda kalender. Med sina bläddervänliga blad, spiralrygg och veckouppslag ligger faktiskt redan detta års kalender halvt oanvänd. Nånstans där mitt på hållet falnade den gnistrande förälskelsen. Numera ser jag bara en osexig bunt sammanfogade papper, där jag tidigare såg inspirerande systematik. Istället har min blick vänts alltmer mot det digitaliserade. Jag vet kära vänner, jag är hundra år efter alla er andra, men en plan att inhandla en sån där smart mobiltelefon har börjat ta form. Ett sånt där multiverktyg som man även kan ringa med, men framförallt använda till annat. Till exempel planera upp sina dagar. Lyssna på musik. Kolla facebook. Twittra. Slösurfa. Ni vet. Allt sånt där annat viktigt.

Min tomma kalender < Döhäftigt multiverktyg