Min vapendragare och livskamrat var här hela helgen. Vi drack öl och kollade på liveband. Åkte longboard. Hade det gött. Min kollektiv-kamrat Jesper hade också besök i helgen, så det vanliga hang around-gänget var tillspetsat och något större än vanligt. Fina tider. Eller tider och tider, vi lyckades inte passa en enda. Det där med att hålla ett öga på klockan gick sisådär. Tur det att vi alla var under samma tak, annars hade det inte blivit mycket umgänge av.
Nu har alla åkt. Inte ens min kollektivkamrat sover hemma. Och hunden är borta. Det är dödstyst. Det är jag och känslan av tomhet efter att ha myst runt i en gryta av gemenskap hela helgen. Det är nu, i alltings frånvaro, som man vet vad man har. Och jäklar, vad bra jag har det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar