Lyssnar på Robyn och kan inte alls relatera till hennes ord. Hon är tuff och ball och finns på marknaden, och vill inte ha nåt sånt där superinvolverat förhållande. Jag är mjuk, mjäkig och tycker bäst om hemmakvällar med karln å katten. Att älska är att vara ohäftig. Och jag är hysteriskt ohäftig.
Men alltså, missförstå mig rätt. Robyn är förstås fortfarande min husgudinna. Hon, Annika Norlin och Karin Ström. Treenigheten i min högst privata kvinnor-som-gör-ball-musik-och-som-jag-vill-bli-som-när-jag-blir-stor-religion.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar