Jaha. Då vet man att den analoga generationen, den tillhör man då inte. För dess regler och system har jag ju uppenbarligen inte begripit mig på.
Eftersom jag vid tidigare flyttar c/o-ändrat min adress och därför blivit straffad genom att min post vid en senare särflyttning hamnat i Göteborg (japp Jonas, det är hos dig jag menar), så beslutade jag att INTE c/o-ändra den här gången. Trots att jag är mer inneboende än någonsin (mina kläder står i väskor och påsar längs vardagsrumsväggen, redo att plockas med när jag snart drar vidare igen).
Självfallet blir det fel ändå. Jag glömmer nämligen sätta upp en lapp med mitt eget namn på dörren. Och utan en c/o-uppgift har brevbäraren ingen aning vilken av alla lägenheter som jag tycker mig bo i.
Själv gruffar jag runt för mig själv och undrar varför jag inte får nån post? Sån där post som jag väntar på, som borde ha kommit? Tänker att jag nån dag ska ta reda på om det blivit nåt fel, men skjuter det på framtiden.
Så en dag när vi lämnar lägenheten blir min kära vapendragare stoppad av en man i bostadsrättsföreningen. Han undrar, vet du nån Nordström här i huset? Som en duktig flicka som kan rätt svar på frågan räcker jag upp handen och säger stolt att japp, det är jag. Därpå blir jag informerad om att brevbäraren har en decimetertjock bunt post till mig, och har frågat efter mig eftersom mitt namn inte matchar någon dörr. Jag blir uppmanad att sätta upp mitt namn på dörren, vilket jag förstås lydigt gör.
På måndag väntar jag mig således en decimeter post. Jorå så att eh, före lunch är jag nog upptagen, det här kan nog ta en stund...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar